Att det är pengarna som styr mycket av Stockholms stadsplanering är väl ingen nyhet. Exploateringsnämnden i Stockholm har i år ett beting på 1000 miljoner (en miljard kr). Inkomsterna kommer bl.a från försäljning av stadens mark (där det mesta köptes av förutseende politiker för mer än hundra år sedan). Den marken säljs nu till exploatörer (byggare mfl) till högstbjudande som sen bygger på marken och sedan oftast säljer vidare. Bostäderna blir oåtkomliga för personer med låg- och medelinkomster. De har inte råd att köpa.
Resultatet av processen blir i flera fall en icke önskvärd stadsbyggnad (samhällsbyggnad). "Vinsten" ska staden ha till att delfinansiera och bygga dyra motorvägar och det sker enligt min mening på bekostnad av dålig kvalitativ stadsplanering (som ofta sker på grönområden, skolgårdar, bollplaner för spontanidrott etc). Dessutom kan det ju inte bli fråga om att bygga mindre bostäder till rimliga hyror som idag efterfrågas mest av yngre personer som sin första bostad.
Stockholm försitter sin utomordentliga möjlighet att bygga inte bara för de med höga inkomster och förmögenheter dels genom att staden äger marken dels genom de kommunala bostadsbolagen dels också genom planmonopolet (som alltid finns men endast delvis kan användas som styrmedel).
Marknadens rationalitet härskar inom stadsbyggandet och bostadspolitiken. Här finns många förlorare.
